Senare hörde jag även den välkända dikten Tomten (ni vet, Midvitternattens köld är hård...) och för många år sen bestämde jag mig för att lära mig den utantill, alla verserna! Sagt och gjort, jag tragglade in alla verserna och gick varv på varv runt matsalsbordet hemma som jag alltid gjorde när jag skulle lära mig något utantill. Varje år provar jag att säga den för mig själv för att testa att jag fortfarande kan och nu tänkte jag för första gången skriva ner den samtidigt. Så nu får ni rätta mig om det blir fel eller om jag glömt en vers eller så för nu testar jag:
Midvitternattens köld är hård
Stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård
Djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast Tomten är vaken
Står där så grå vid ladugårdsdörr
Grå mot den vita driva
Tittar som många vintrar förr
Upp emot månens skiva
Tittar mot skogen där gran och fur
Drar kring gården sin dunkla mur
Grubblar fast ej det lär båta
Över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår
Skakar huvud och hätta
Nej, den gåtan är allt för svår
Nej, jag klarar ej detta
Slår som han plägar inom kort
Slika spörjande tankar bort
Går att ordna och pyssla
Går att sköta sin syssla
Går till visthus och redskapshus
Känner på alla låsen
Korna drömma i månens ljus
Sommardrömmar i båsen
Glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm
Krubban han lutar över
Fylls av doftande klöver
Går till stängslet för lamm och får
Ser hur de sova därinne
Går till hönsen, där tuppen står
Stolt på sin högsta pinne
Karo i hundbotshalm (vad är det egentligen??) mår gott
Vaknar och viftar svansen smått
Karo sin tomte känner
De äro goda vänner
Så till sist han går att se
Husbondfolket det kära
Länge och väl han märkt att de
Hålla hans flit i ära
Barnen kammrar han sen på tå
Nalkas att se de söta små
Ingen må det förtycka
Det är hans största lycka
Så har han sett dem far och son
Ren genom många leder
Slumra som barn men vartifrån
Kommo de väl hit neder
Släkte följde på släkte snart
Blomstrade, åldrades, gick, men vart
Gåtan som inte låter
Gissa sig kom så åter
Tomten går till ladans loft
Där har han bo och fäste
Högt på skullen i höets doft
Nära vid svalans näste
Nu är väl svalans boning tom
Men till våren med blad och blom
Kommer hon nog tillbaka
Följd av sin näpna maka
Då har hon alltid att kvittra om
Mången ett färdeminne
Intet likväl om gåtan som
Rör sig i tomtens sinne
Genom en springa i ladans vägg
Lyser månen på gubbens skägg
Strimman på skägget blänker
Tomten grubblar och tänker
Tyst är skogen och nejden all
Livet därute är fruset
Blott från fjärran, av forsens fall
Höres helt sakta bruset
Tomten lyssnar, och halvt i dröm
Tycker sig höra livets ström
Undrar varthän den skall fara
Undrar var källan må vara
Midvinternattens köld är hård
Stjärnorna gnistrar och glimmar
Alla sova i enslig gård
Gott under morgontimma
Månen sänker sin tysta ban
Snön lyser vit på fur och gran
Snön lyser vit på taken
Endast tomten är vaken
Puh! Jag tror det gick ganska bra i alla fall :) Fast jag ska erkänna att jag fick tänka jättelänge innan jag kom på de två första raderna i tredje versen! Så jag kan den inte som ett rinnande vatten, men långt där inne finns de ändå, orden. Så nu vet ni lite vad som tar upp plats i min hjärna ;)
Uppdatering: Var ju tvungen att googla och se om jag hade rätt, nja lite småfel var det på några ställen. Jag hade tex skrivit klarar ej detta och det skulle vara gissar ej detta... Men i det stora hela var det rätt, så jag är nöjd! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar